Igår satt jag och sambon bänkade framför tvn, där ett av mina favoritprogram lyxfällan gick. Jag skulle tro att jag sett i princip vartenda avsnitt och kan tycka att det är liknande mönster vi ser hos de flesta som deltar i programmet. Det som är extra intressant är att personerna lyckas hamna i den här fällan, oavsett vilka inkomster de har. För en del är det största problemet att de inte tjänar tillräckligt bra, samtidigt som de har levt loppan ett tag och handlat mycket på kredit. Samtidigt så finns det personerna som tjänar otroligt mycket mer än medelfamiljen i Sverige, samtidigt som de har dragit på sig utgifter som går upp över öronen på dem.
Som jag ser det är det främst de här orsakerna som gör att de hamnar i lyxfällan:
- De tar dyra lån, oftast Sms lån
- De tar ännu fler lån för att finansiera räntan på tidigare lån
- De överkonsumerar
- De ser inte sina problem
Den klassiska fällan är att personerna börjar konsumera med hjälp av smslån. Ett smslån i sig behöver inte vara spiken i kistan, men problemet är när personerna börjar ta nya lån för att betala räntan på tidigare lån. Speciellt när man börjar kolla på räntorna hos dessa genom en jämförelse av smslån. Du skapar då en ond spiral där ränta-på-ränta effekten, ni vet det åttonde underverket som gör oss rika, istället arbetar mot dem och gör dem urfattiga. Kraften i ränta-på-ränta effekten är så pass stark att den går lika snabbt utför, som den kan ta dig till rikedom om du låter den arbeta åt dig istället.
Hur brukar då programledarna lösa problemen? Ja det brukar finnas en del knep att ta till, saker som personerna själva egentligen skulle kunnat göra om de hade haft lite näsa för ekonomi. Det första är att sälja av saker för att dra in så mycket pengar som möjligt och därmed kunna lösa de dyraste lånen. Nästa steg blir att de duktiga programledarna förhandlar med bästa snällaste bank som är villig att låna ut pengar till de slösaktiga familjerna så de sedan kan baka ihop alla dyra lån till ett stort men betydligt billigare lån. Vips så går ekonomin runt igen.
Samtidigt så är det viktigaste att komma ihåg att familjerna måste lära sig ändra sina vanor och betéende. Först då kan det bli en långvarig förändring till det positiva.
Comments on this entry are closed.